Saknad o sorg......

Hej hej igen.....

Var ett tag sen ja skrev här nu. Sista tiden eller dagarna kanske man snarare ska kalla det har varit.....Hemska?? Nja kanske.....Mindre roliga?? Nja inte riktigt rätt ord för det heller. Lång story i korta drag är som så......Min morfar har ju som ja säkert nämnt tidigare haft prostatacancer under en längre tid. Först till en början verkade det som det var godartat o han verkade relativt pigg o glad. Sedan en vacker dag slog det ut i en explosion. Metastaser som spred sig i hela kroppen. Satte sig på skellet. Höll på att slå ut nacken o ledde till operation. Tills för ca 4 dagar sedan. Fick samtalet av mamma att morfar hade gått bort under tisdag förmiddag. Kändes som hela min värld rasserades på några få minuter som tagit en livstid att bygga upp. Kändes som en del av mig bröts loss rakt ur bröstkorgen. Saknaden är stor, likaså sorgen. Tyvärr så är jag nog för bra på att dölja det ute offentligt men hemma bakom stängda dörrar vill ja bara gråta o skrika ut hur mycket jag saknar morfar. Sedan jag varit liten har morfar alltid varit speciell för mig. Han har varit en ängel, en ängel utan vingar sedan jag var liten o kröp upp på friggeboden med baken bar ett par år gammal. Har många fina minnen o historier tillsammans morfar o jag. En av många anledningar till att jag tog bortgången så pass hårt när den kom.

Mer kommer vid senare tillfälle. Känner att p g a tid på dygn samt saknaden tvingar mig till att avsluta för denna gång o tacka för mig. Förhoppningsvis ska jag väl inte dröja så länge innan jag skriver igen.

Ha det gott alla ni där ute i oändligheten

Ack du sköna....vår??

Jaha kanske kan va på tiden att man skriver här igen hehe då det var ett rätt bra tag sen sist. Blivit alt mer sällan man skriver här numer i och med att man sitter mycket på facebook o skriver statusmeddelanden på sin sida vad man pysslar med från dag till dag hehe men tänkte att det kanske var en god idé att gå in o skriva lite här igen iaf :P Vad har hänt på sistone nu då undrar ni? Tja itne mycket tyvärr är jag rädd för. Ännu inget jobb i sikte, jag är inskriven som vikarie inom barnomsorgen men har inte fått jobba nåt än, arbetsförmedlingen kan man ju glömma att dom hjälper till med nåt mer än när man hittar nåt så dom så fort som möjligt kan skriva av en från deras register i stort sett känns det som typ. Just nu sitter ja på en buss på väg till östergötland. Närmare bestämt Linköping. Ska upp dit o fira påsk med familjen. Älsklingen ska tyvär jobba hela påskhelgen så henne kommer ja sakna nåt så fruktansvärt :( Saknar henne redan o vi har knappt varit från varandra mindre än 2 timmar än så länge. Vet inte riktigt hur man ska beskriva mitt förhållande med Mikaela. Det är nåt speciellt med det. Känner en massa saker som ja inte kännt innan inom mig. Saker som jag inte känt innan för nån. Saker som jag frivilligt tänker att så skulle ja vilja påverka mitt liv i vårt förhållande att påverka våra liv tillsammans. Även biten om familj känns starkare än nånsin. Innan har ja mer tänkt att händer det så händer det inte mer med det o sen inte funderat på det så mycket mer. Denna gång kan jag komma på mig själv sittandes hemma vid t ex datorn elle rom man tittar på tv att jag sitter o kikar på min älskling o tänker, tänk om vi skulle få ett barn eller fler. Tänker att med dig mikaela känner ja att jag vill bli förälder. har inte känt så stark för familjebandet med nån innan som jag gör nu med Mikaela. Kan inte riktigt sätta fingret på heller varför det är så för den delen. Den dagen som Mikaela skulle komma o säga att hon skulle vara gravid så skulle hela min värld bli änglalikt underbar. Vet förstås fler än ja som väntar på att ja ska bli pappa med då hehe men tror inte nån av dom längtar lika mycket som jag gör just nu i detta förhållande med min älskling.

Skriver lite mer om ett tag igen tror ja hehe tror ja blev lite sentimental eller så är det saknaden som är för stor. Hur som helst så får ni nätsurfare ha det gott där ute i oändligheten :)

Tack o hej från bussfärden

Nytt år (igen)

Jaha....Nu var det tyvärr ett litet tag sen man var inne o skrev nåt här. Har helt enkelt inte haft nåt intresse i att skriva här inne på ett tag då dom flesta som känner till denna blogg finns på facebook o ja uppdaterar mig dagligen i status där inne. Tänkte dock att man skulle lägga in ett litet inlägg här iaf med tanke på tiden sen senaste inlägget. Nytt år nu igen då. Vad har hänt hittintills då? Inte ett dugg i stort sett. Ams fortsätter o ge min handlingsplaner där det står att ja ska söka jobb hemma o höra av mig en gång i månaden så man undrar om dom överhuvudtaget vill ha o göra med sina klienter eller vad vi nu kallas. Snabba är dom ju inte heller för den delen på det stället anser jag. Handläggaren ja hade slutade visst helt hux flux den 8:e januari. Den 12:e fick ja brev om att han slutat o ja får en ny. Brukar man inte säga till om sånt INNAN nån slutar elelr byte av handläggare kanske? Kan ju inte påstå att ja hade nåt förtroende för AMS innan o det blir ju tusan inte bättre vart efter tiden går heller. Någon hjälp av vare sig soc eller AMS har ja inte fått heller för den delen. Ringde till sociailen i hopp om att ifall ja säger ja bor hos en kompis kanske ja kan få nåt för iaf nån månad men det hoppet gick ju i kras när ja pratade med en ekonomi handläggare. I dagens läge får du inte vara inneboende hos en vän av kvinnligt kön då dom anser att även om det är din vän ska denne person försörja dig för att det går under sambo lagen. Kort o gott gällande soc, Så länge dom hittar lösningar på hur dom slipper o betala ut pengar så är dom nöjda när arbetet är så lite om dan att dom kan sitta o slörpa i sig kaffe o snacka skit i fika rummet. Gällande AMS så har ja slut på förklaringar om hur ja anser dom o uppfattar deras arbete att ja är språklös på den biten. Jag menar, hur arbetar dom där borta egentligen?? Inte fan arbetar dom för att hjälpa iaf. Hade dom hjälpt sina sökande som är arbetslösa så hade säkert arbetslösheten minskat iaf nån procent. Inte fan vill ja kalla det arbete iaf o gå ut i lokalerna o hälsa på dom som sitter vid datorerna o söker jobb för att sedan gå in bakom stängda dörra o pimpla kaffe o snacka allmänt massa skit. Kort o gott, AMS är inte en arbetsmarknads enhet det snarare ett ställe folk som är "anställda" o tror dom åker till jobbet för att allmänt lata sig o pimpla kaffe o "tro" att dom gör ett gott jobb. Tro mig när ja säger att dom kan sitt jädra jobb o packa i fåtöljen där solen aldrig lyser för det gör lika stor nytta där som dom gör på jobbet, nämligen inte ett SKIT