Var ett tag sen ja skrev här nu. Sista tiden eller dagarna kanske man snarare ska kalla det har varit.....Hemska?? Nja kanske.....Mindre roliga?? Nja inte riktigt rätt ord för det heller. Lång story i korta drag är som så......Min morfar har ju som ja säkert nämnt tidigare haft prostatacancer under en längre tid. Först till en början verkade det som det var godartat o han verkade relativt pigg o glad. Sedan en vacker dag slog det ut i en explosion. Metastaser som spred sig i hela kroppen. Satte sig på skellet. Höll på att slå ut nacken o ledde till operation. Tills för ca 4 dagar sedan. Fick samtalet av mamma att morfar hade gått bort under tisdag förmiddag. Kändes som hela min värld rasserades på några få minuter som tagit en livstid att bygga upp. Kändes som en del av mig bröts loss rakt ur bröstkorgen. Saknaden är stor, likaså sorgen. Tyvärr så är jag nog för bra på att dölja det ute offentligt men hemma bakom stängda dörrar vill ja bara gråta o skrika ut hur mycket jag saknar morfar. Sedan jag varit liten har morfar alltid varit speciell för mig. Han har varit en ängel, en ängel utan vingar sedan jag var liten o kröp upp på friggeboden med baken bar ett par år gammal. Har många fina minnen o historier tillsammans morfar o jag. En av många anledningar till att jag tog bortgången så pass hårt när den kom.
Mer kommer vid senare tillfälle. Känner att p g a tid på dygn samt saknaden tvingar mig till att avsluta för denna gång o tacka för mig. Förhoppningsvis ska jag väl inte dröja så länge innan jag skriver igen.
Ha det gott alla ni där ute i oändligheten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar